Ubbes livsstil

Matspjälkningssystemet

Matspjälkningssystemet är namnet för matens långa väg genom kroppen. Det behövs för att vi ska kunna ta upp alla näringsämnen som maten innehåller. Men för att vi ska kunna ta upp ämnena måste ibland molekylerna först delas upp i mindre delar för att blodkärlen strax utanför tarmens väggar ska kunna ta upp dem. Detta sker med hjälp av enzymer. De kontrollerar de kemiska reaktionerna i kroppen och delar upp proteiner, fett och en del kolhydrater vars molekyler är för stora för att tas upp. När kroppen har tagit upp alla näringsämnen blir den resterande delen som inte behövs till avfallsämnen. Avfallsämnen kommer för det mesta ut genom urinen eller genom ändtarmen. Näringsämnena behövs för att vår kropp ska kunna fungera bra, både när vi är friska och när vi är sjuka eller skadade. Här ska jag försöka förklara hur det går till!

Munhålan

I munhålan tuggas och sönderdelas maten. Smak- och luktsinnet kontrollerar om maten är okej att äta. Vi känner oftast av om maten är för gammal, innehåller bakterier och andra saker som gör att maten är skadlig för oss. När vi känner lukt eller smak av mat utsöndras saliv från spottkörtlarna. I saliven finns ett enzym så kallad amylas som börjar med att bryta ner de första kolhydraterna, stärkelse.  

Matstrupen

I matstrupen finns muskler längs väggarna som leder ner till magsäcken. Musklerna späns och pressar på det sättet vidare maten neråt. Det är därför det fungerar att stå på händer och ändå få maten till magsäcken, allt tack vare de effektiva musklerna.

Magsäcken

När maten landar i magsäcken rör sig musklerna i väggen så att maten blandas samtidigt som magen bildar saltsyra. När maten påverkas av saltsyran kan den döda eventuella bakterier och andra ämnen i maten som inte är bra för oss. Magsaften innehåller också enzymer som påbörjar nedbrytningen av proteiner.

Tolvfingertarmen

Tolvfingertarmen har fått sitt namn genom att den är ungefär lika lång som 12 fingrar på bredden. I tolvfingertarmen tillkommer bukspott från bukspottkörteln och galla från gallblåsan. Bukspottet har olika egenskaper. Den kan neutralisera saltsyran med basiskt och den har även olika enzymer i sig som sönderdelar protein, fett och kolhydrater. Utan saltsyran slipper tarmens väggar skadas av den genom frätning. Gallan är nästan precis som diskmedel eftersom att det sönderdelar fett i små droppar. På det sättet blir det enklare för fettet att delas upp i ännu mindre delar av enzymerna.

Tunntarmen

I tunntarmen avslutas nedbrytningen av fett, kolhydrater och protein. Som jag tidigare nämnt tas de sönderdelade näringsämnena upp av blodet som rinner utanför tunntarmens väggar.

Tjocktarmen

Där tjocktarmen och tunntarmen möts finns en liten kort snutt av en tarm som troligtvis ingick i våra förfäders tarmsystem. Den kallas blindtarmen. Man vet inte vad den har för funktion idag.

Tjocktarmens främsta uppgift är att suga ut nästan allt vatten ur maten. Det är väldigt mycket, tarminnehållet består vid det här laget till 80 procent av vatten. När vattnet sugits ut blir avföringen lagom hård så att den kan komma ut på ett bra sätt. Det gör att vi inte behöver dricka lika mycket som om vätskan följt med avföringen.

I tjocktarmen lever även goda bakterier som är nyttiga för oss. De påverkar oss positivt eftersom att de äter näringsämnen vi själva inte haft nytta av och samtidigt tillverkar bra ämnen, bland annat K-vitamin.

Ändtarmen    

Avföringen lämnas genom ändtarmen.


Källor:
- Titano biologi. Av Henriksson, Anders (2008) sid. 244
- Folkbildning. http://www.folkbildning.net/sjukvardstolkning/m2_4.htm 

/Moa